Igår kväll runt klockan 23 så åkte jag hem från Gävle utan en tanke på halka och hastighet. I morse kan jag säga att jag var glad över att väglaget var som det var igår för hade det varit som i morse så vet jag inte om jag hade tagit mig hem där i natten.

Det tog mig ungefär den fyrdubbla tiden att bara ta mig i ösregnet ut till bilen på grund av isen på marken och när jag väl satte mig i bilen och kom ut på gatan så susade tanken förbi mig att stanna hemma. Jag har ju nu helt nya vinterdäck med dubb, men trots detta och inget rattutslag så gled bilen omkring på gatan som en tvål i badkaret, under 10 kilometer i timmen!!

Svartis meddelade dom på radion och jag förstod ganska snart innebörden av ordet när jag på väg ut till motorvägen såg bilar i diket längs hela vägen. På nedfarten från motorvägen så blinkade det blått av alla poliser, brandkår och ambulanser som försökte ta hand om alla de 17 bilar som krockat på avfarten.
Den enda fördelen med väglaget var att det kändes som att många lämnat bilen hemma, vilket gjorde att det inte var någon kö på vägen till Söder där jag skulle konferera, nackdelen var förstås att jag anpassade hastigheten till vädret vilket gjorde att det tog lika lång tid att komma dit ändå.

Fram kom jag i alla fall och i ett stycke, så jag får vara glad över det!

Någon annan som också är glad är Kenny. Äntligen så har försäkringsbolaget bestämt sig för att lösa ut hans kranbil, för kanske lite mindre än vad han hade tänkt, men utan att krångla till det ännu mer. Så nu när jag har vant mig vid att ha en hemmaman så kanske jag snart får vänja om mig igen, men jag kommer definitiv vilja ha en åsikt om hans arbetsschema!