Trots flera försök så hade vi inte lyckats att boka någon taxi som ville köra oss till flygplatsen tidigt på nyårsdagen.
Så efter tre timmars sömn så traskade vi ut på dom nu tomma gatorna klockan sex i jakt på en taxi.

Efter en stund kom en tuktuk som gick med på att köra oss den timmeslånga resan. För första gången sedan jag kommit till Phuket så frös jag. Fartvinden var kylig och färden var skumpig.

När vi skuttat runt i 20 minuter blev det plötsligt utan förklaring ett taxibyte där vi blev uppgraderade till en mycket behagligare minivan.

Vår listiga plan att boka två säten i mitten på en fyra-rad fungerade. Vi fick hela raden för oss själva vilket gjorde att vi kunde få ett par timmars sömn på den 12 timmar långa flygningen till Munchen.

När vi sedan gick igenom säkerhetskontrollen så svabbade personalen vårt innehåll i handbagaget! Jag är förnärmad! Vad tror dom om mig? Jag skyller på att det måste bero på Kennys utseende.

24 timmar efter att vi påbörjat vår resa hem så klev vi innanför dörren hemma. Lamporna lyste starkt, det forsade vatten ur kranen och toalettpappret gick att spola ner i toaletten. Det ÄR väldigt skönt att vara hemma igen!