Det är ju kanon med moppe. Nu har vi utforskat halva ön, ja av det som syns från vägen i alla fall.

Vi svängde av när vi såg en skylt mot öns grotta och tänkte att det kunde vara spännande att se.
Tanten bakom disken sa att Det skulle ta en halvtimme att gå rundturen med en guide och det lät ju perfekt och lagom aktivt.

En halvtimme tog det att ta sig till gruvan! Det gick rakt uppåt och vi fick klättra uppför stenar och hålla fast oss för glatta livet i lianer och stenar för att inte halka ner.
Jag hade svår andnöd av ansträngningen och hjärtat klappade ljudligt. Jag kan inte ens komma ihåg när jag svettades lika mycket sist, min kropp var ett vattenfall i sig.

Väl framme vid det lilla hålet i marken så kunde jag nästan svara på tilltal igen.

Vi klättrade upp och ner i den där enorma grottan utan ände, endast med hjälp av varsin pannlampa. Lummelundagrottan kan slänga sig i väggen, den här grottan var enorm och då fick vi bara den lilla turen.

När turen började närma sig sitt slut så skulle vi bara se på fladdermössen som hängde i taket. För att komma dit var vi dessvärre tvungna att åla oss igenom en väldigt trång passage. Jag får nog påstå att jag kände en släng av klaustrofobi just då när jag la mig ner på mage och började häva mig framåt.

Det har aldrig varit så ljust och härligt som när vi kom ut i friheten igen. Vilken pers!

Efter en hel dag på moppe och allt det fysiska arbetet vi utfört så belönade vi oss med varsin massage. Det kändes lika bra för jag tror att kroppen kommer att vara väldigt öm de närmsta dagarna.

Imorgon är det tydligen julafton också, jag undrar hur många svenskar jag kommer att se i tomtemössa. Troligtvis alldeles för många.