Jag var så säker på att det var telefonen som ringde och väckte mig igår klockan 09:30, men telefonen var helt svart när jag lyfte upp den. Kanske var det bara så att jag hade en extremt verklig dröm som väckte mig.

Dagen skulle bli en fixardag, en av många, det känns i och för sig som att alla dagar har ett uppdrag. Den här dagens agenda skulle handla om att städa upp hemma, byta tillbaka mammas tv-bänksbil till min, handla lite god mat och kanske baka inför Kennys födelsedag.
Jag hann egentligen bara byta bil och prova ett par fina vinterkängor (utanför agendan) innan Kenny ringde efter hjälp.

Hans dag hade varit lite mer spännande än min. Han hade stått vid kajen längst ut på Norra Lagnö, fullt upptagen med att masta av en båt som han sedan skulle lyfta upp på land när en färja kom och plötsligt svängde åt fel håll. Det enda som hindrade färjans framfart var dock Kennys kranbil.
Efter smällen av ett däck som exploderade och ett stödben som gick rakt av konstaterade Kenny att färjan tagit en tugga av bilen och att den var helt obrukbar.

Det gick ett antal timmar ute i den kalla luften åt att städa upp efter smällen och få lastbilen fast bakom en tungbärgare som kom till undsättning.
När vi väl var hemma igen så hade klockan passerat sju på kvällen och både min och Kennys agenda var tokkörd!