Efter att jag legat och dragit mig i sängen i 45 minuter i morse så sa blåsan till slut till att det var dags att gå upp, typ genast! Jag sprang upp och krockade rakt in med högra fotknölen i hörnet av sängramen och föll ihop på sängen igen i ett kvidande samtidigt som jag försökte hålla mig för att inte kissa på mig av smärta.
Jag kan någonstans tycka att jag borde ha vant mig vid den där förbaskade sängramen efter att den stått på samma ställe i mer än ett år, men trots det så går jag ofta emot den. Vadderade kanter kanske är något att fundera på och när man ändå håller på så kanske man ska vaddera väggar och tak samtidigt.

Innan jag haltandes lämnade hemmet så hann jag se att ovädret Katia hade gått hårt åt på min altan. Mina plastblommor låg utspridda lite här och var och aluminiumpinnarna i mitt fina partytält hade böjts, som om en jätte varit där och vridit till dom! Det var ju inte så bra, och jag hoppas verkligen att de går att böja tillbaka!

Efter en hel eftermiddag med presentationer för kursdeltagare så var halsen svårt skadad och ännu mer rosslig än vad förkylningen gjort den tidigare och jag var galet nöjd över att få åka hem. Förvånande nog så smärtar höger fotknöl fortfarande, jag måste ha fått till en riktigt bra smäll imorse.