Så är jag nyss hemkommen från Göteborg där jag tillbringat dagen med en kurs i fördjupad arbetsrätt. Eftersom jag hade ett par timmar över innan läggdags igår så beslöt jag mig för att ge mig ut på en shoppingrunda i Nordstan på jakt efter nödvändiga saker, som kläder.

Jag tror jag var inne i 80% av klädbutikerna och kom ut helt tomhänt! När jag såg Esprit visste jag att räddningen fanns inom räckhåll, det existerar inte att komma ut från den butiken utan minst en påse.
Nu vet jag inte vad som hänt med höstmodet eller med Esprit, men inte ens där fanns det ett plagg som ens var värt att känna på.
Alltså slutade min shoppingrunda på 65 kr för en macka på Subway! Skandalöst! Och jag som dessutom hade tagit med mig en ryggsäck ner till Götet för att kunna bära hem mina fynd i!

Som jag förklarat förut så har flygresor aldrig berört mig, det är min tid för en kortare tupplur, lite avslappning. Ju värre väder det är desto lättare har jag för att somna när jag vaggas runt i sätet.
Sedan min hoppkarriär nu har startat så upplever jag flygresorna på ett annat sätt. Idag kom jag på mig med att sitta och titta ner och försöka bedöma höjden ner till marken och försöka upptäcka alternativa landningsfält. Det här är inte något jag gör för att jag sitter och längtar efter att få hoppa ut, utan det är snarare en ny, lite skrämmande insikt.

Jag är rädd inför att hoppa ut ur flygplan, jag tycker det är skitläskigt, men jag vill inte låta rädslan vinna över mig! Jag vill hoppa tills jag kommit över skrajtröskeln. Men nu känns själva flygresan upp också skrämmande.
I Sevilla blev uthoppsordningen så att jag och Kenny fick sitta längst bak i planet, alltså närmast ”hålet” ut. När man åker upp i planet så har man en plastvägg som man drar ner över hålet (1,5m x 1,5m) i sidan på planet men när man kommer upp på ett par hundra meter så dras den här väggen upp igen för att få in lite svalka i planet. När vi åkte upp andra gången så blev jag tvungen att sitta längst bak i planet på golvet, 30 centimeter från det stora gapande hålet, rakt ut i luften. Jag tyckte det var skitobehagligt, trots att det är samma hål som jag ska hoppa ut ur ett par minuter senare.

Idag kände jag lite obehag av att stiga på den stora SAS-fågeln, ett stort passagerarflygplan som man till och med ska sitta kvar i! Så varför denna känsla?!