Jag vet inte om det är paniken över att ledigheten är slut som slår till eller vad det kan vara men jag sover extremt oroligt i natt. Strax innan jag vaknar så drömmer jag att jag är i Kennys hus.
Någon är efter mig och lämnar obegripliga lappar åt mig, urklippta bokstäver från tidningar som skrämmer mig trots att jag inte förstår vad meddelandet betyder. Någon smyger sig på mig och ser vad jag gör hela tiden.

Jag går ner i källaren och möter två personer som är ute och åker skidor efter sina skärmar. Det är snö ute, ruggigt, blåsigt och kallt. Av någon orsak så har jag dragit ut Kennys skärm ur sin väska och nu är den skitig och blöt, han kommer inte att bli glad över det.

När jag kommer in igen så har jag fått ett nytt meddelande som ligger på bordet. Jag knölar ursinnigt ihop tidningsurklippen men ser i ögonvrån hur någon, näst intill osynlig, går upp för trappen. Utan att veta vad jag jagar så kastar jag mig efter benen på personen och drar dom neråt. När den osynlige landar på ryggen så blir hon synlig, det är Linda!
Jag frågar henne hur hon kunde göra något sånt men hon kan inte svara.

Där någonstans vaknar jag med en obehaglig känsla i kroppen. Jag går upp och ser att dörren till Kennys vardagsrum där han har skärmen utslagen på golvet är stängd, jag tänker flyktigt att han minsann är rädd för att jag ska röra den.