När jag vaknar vid nio så är sängen tom. Jag går upp och rotar i skafferiet efter något som kan likna frukost men inser att vi borde ha handlat mat kvällen innan. Med en kopp te i handen går jag ut och sätter mig på verandan i min Ed Hardy-bikini som jag inte använt sen jag köpte den i Thailand i vintras. Solen skiner och jag slår mig ner i en solstol och tittar upp i himlen för att se om Herr Flygare kommer förbi med det lilla flygplanet.

Jag har uppenbarligen missat honom får jag veta när han kommer tillbaka runt klockan halv två, han passerade ett par hundra meter ovanför stugan redan tidigt på morgonen då jag tydligen legat kvar i sängen.
Vi far iväg snabbt som blixten till Ludvika centrum och inhandlar nya fiskedrag, lite byggprylar och mat!

När frukosten har landat i magen vid fyra på eftermiddagen så är det dags för det stora projektet, att angöra en brygga, eller snarare att bygga den.
Med allt annat än stil och finess så lyckas vi bygga en stomme som vi på något sätt får ner i sjön, sen är det bara att bygga vidare, planka för planka och reglar med jämna mellanrum.

När solen plötsligt försvunnit så inser vi att klockan närmar sig elva och det är faktiskt dags för mat. I vår nyinköpta fyndgrill steker vi en fläskfilé och hinner inte mer än att äta upp den innan vi faller till sängs, ledbrutna.

När jag vaknar på morgonen så har jag ingen som helst aning om vad klockan är. När jag sedan upptäcker att den är halv tolv så blir jag chockad. Halv tolv?! Jag har inte sovit till halv tolv sedan jag var tonåring! Jag gissar på att vi är ganska slut i kropp och huvud.
Efter frukost är det dock dags att sätta igång, vi har ju helt klart missat många byggtimmar på att ligga och sova.

Hela dagen och kvällen går åt till bryggbygget. När själva flytbryggan är klar så ska den gamla rivas och fem stycken långa och tunga järnrör ska dras upp ur dybotten. Klockan fullkomligt springer iväg och när den passerat elva så säger jag stopp, nu ska jag hem.
Lite snabbt plockar vi ihop våra prylar, städar efter oss och packar in oss i bilen. Vi kör på bensinångor fram till Västerås. Trots att vi passerat två bensinmackar på väg dit så vägrar han att stanna trots att mätaren säger att vi inte har någn bensin kvar, han ska tanka i Västerås säger han, jag säger: dum killgrej!
Runt halv två på natten kommer vi äntligen hem och det är absolut inga problem att somna!