Jag vill inte gå upp ur sängen! Hans kropp är så varm och mjuk, och hans armar runt mig vill inte släppa taget – förräns det ringer i hans telefon och han rusar upp, försenad till ett möte med någon kund. Då inser jag att jag också måste kasta mig ur den nu tomma sängen, slänga mig i duschen och fara iväg till jobbet.

Kvällen innan är grillkväll. Jag kan inte påminna mig om att jag haft så många grillkvällar förut som jag har nu. Anders, Therese och skrutten kom på besök och höll oss sällskap vid middagsbordet. Dom är föräldrar nu och kan inte äta samtidigt eftersom skrutten behöver uppmärksamhet. Livet har förändrats, och jag tror att ingen längtar tillbaka till det gamla. Det var bra då, men nu är nu och nu är bra!
Himlans bra faktiskt!