Efter tre dagars utbildning med våra blivande ledare, där vi drillat dom i presentationsteknik, feedbackövningar och diverse clownövningar så fullkomligt pyser jag ihop i bilen på väg hem. Energin tar tokstopp och känslorna och tankarna flyger omkring utan någon struktur.

Jag åker in på ICA på vägen hem för att handla men blir bara grinig av det. Handla till vad? Jag vet inte ens vad som händer om två timmar, hur ska jag då kunna handla något vettigt för kommande dagar?

Jag sätter mig i bilen igen efter att ha skrapat ihop en limpa, Oboy och ketchup och försöker analysera varför jag plötsligt blivit på dåligt humör. Ingenting är annorlunda mot vad det brukar vara, men just idag så blir jag sur av att behöva handla, sur över att det ser ut som ett skithus hemma, sur för att jag känner mig tjock och ful och sur för att min garderob plötsligt är tom.

För att bättra på mitt humör så försöker jag städa lite men det går sådär, jag slänger in en tvätt och bestämmer mig sedan för att skura badrummet. Efter att jag har gjort det så är det ingen större skillnad på humöret än innan, kanske snäppet bättre över att ha gjort någon nytta.

När maskinen är klar så åker jag mot södra sidan, för en gångs skull. Man kan tro att det inte ska vara några köer kl 18:45 under semestertider, men oj vad fel jag kan ha. Det tar nästan en timme att ta mig till stöknisse och humöret har inte förbättrats av att sitta fast, gäspandes i en lång kö.

Under tiden som han tittar igenom senaste månadens post så tittar jag i reklam, sån som jag själv aldrig får (ett medvetet val). När klockan närmar sig halv tio så är det äntligen dags att få mat! Vi beblandar oss med lokalbefolkningen på restaurangen på torget – och jag får mat!

På plats i sängen igen så har mitt humör utan förvarning bytts till tillfredsställelse och jag faller snabbt in i en djup sömn – nöjd!