Hoppet är det sista som lämnar människan – jag fick fredagsmys, eller en variant av det i alla fall. Till grannarnas stora förtret så klämde solfilmsnisse in min bil mellan husen så det var så där tajt så att jag kunde ha klivit rakt in i bilen när jag gick ut genom ytterdörren. Jag har hört att alla metoder är bra, förutom dom dåliga.
Sent in på kvällen stod vi och putsade rutor och kletade på solfilm på min lilla fina bil. När en ruta krånglat lite för många gånger och det var midnatt så gav vi upp för dagen och lämnade bilen åt sitt öde, inparkerad utanför min altan.

Lördagen var en alldeles utomordentlig dag för att ta tag i motorcykelproblemet. Efter en kall vinter i ett hyfsat kallt garage så var jag lite nervös över att den inte skulle starta, men köper man saker med kvalitet så fungerar det tydligen för mitt lilla monster startade på första försöket och jag fick äntligen möjlighet att fara ut på gatorna igen på min kära tvåhjuling.

På eftermiddagen fortsatte mekandet med solfilmen och till slut så hade fyra av fem rutor fått en betydligt mörkare nyans, mycket bra! Innan solfilmen hunnit torka for vi iväg till Micke och Camilla på födelsedagskalas och blev bortskämda med grillat. Vi hann i och för sig inte stanna där länge innan det var dags för nya äventyr i Västerås där jag och galenpannan tog en rask promenad i skogen tills vi kom till en glänta där jag blev sittandes för att titta på färggranna flygfän som kastade sig ut i luften. Som vilken kväll som helst!

Innan dagen var slut hann vi med ännu en sväng till Micke och Camilla där tårtan stod och väntade. Jag får påstå att det inte var så svårt att somna in när jag äntligen träffade sängen.