Så är jag hemma igen efter dagarna i Ludvika, varken snyggare, bättre eller snällare än innan, möjligtvis mer bränd. Annars är jag samma gamla Solan som jag var innan.

Första arbetsdagen fullkomligt susar förbi i 190, alla vill prata i telefon och ha svar på mail medans jag försöker hitta någon ordning och struktur bland all min kaos. Jag får iväg det viktigaste och börjar långsamt beta av det andra som kan vänta lite längre.

Efter jobbet åker jag förbi Jysk med halvöppen plånbok, redo att köpa min fina paviljong som jag tror ska göra under med altanen. Förutom att de höjt priset på den med 400kr så inser jag att jag inte kommer att orka bära hem den till huset och åker därifrån alldeles för tomhänt i min tokskitiga bil.

Väl hemma letar jag förbrilt igenom alla papper och pärmar jag äger i jakt på kvitton som ska in till revisorn för min deklaration. Jag inser att jag minsann sparar på väldigt många oviktiga papper men de viktiga papprena finns ingenstans att finna. Eftersom det inte finns mycket att göra åt saken så sätter jag mig och surfar http://www.destination.se efter weekendresor men förstår någonstans att bekymren troligtvis kommer att ligga kvar och vänta på mig när jag kommer tillbaka efter helgen. Det må finnas mycket och många man kan rymma ifrån men Skatteverket hör nog inte dit.