Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag frös redan innan jag gått upp ur sängen. Minusgraderna utanför huset hade nästlat sig in genom glipor i fönster och dörrar i natt, det kändes som att vakna upp utomhus, nedbäddad i en lite för tunn sovsäck. Jag vill ha värme nu – på riktigt alltså!

Igår var det helg! Ja, helgmiddag blev det i alla fall, på en vanlig tisdag. Fast mannen jag rantar efter påstår att det inte behöver vara helg för att man ska lyxa till det lite extra och det ligger väl något i det. Så, på tisdagkvällen så blev det nötytterfilé och potatisgratäng med ett glas vin. Det kändes dock nästan som att glaset med vin tog extra mycket bara för att det var en vardag, men så var det väl naturligtvis inte.

Det var ett alldeles utmärkt bilåkarväder idag. Solen sken mot en blå himmel när jag färdades mot Norrköping och jag kände att jag egentligen borde ha vänt bilen och åkt upp mot fjällen istället. Men det gjorde jag ju förstås inte för vad är en solig dag i fjällen jämfört med trafikköer i Stockholm?!

Jag har fastnat i ”det är mycket nu”-träsket! Så fort jag får frågan om hur det är så svarar jag; tack bra, men det är mycket nu. Men det ÄR ju det, sjukt mycket, jag måste vara effektivare än någonsin, det finns ingen som kan avlasta mig nu när Iphonechefen är borta.

Idag satt jag mitt i stressen och glodde en halvtimme på en dator som höll på att installera massa program innan den kunde starta upp. Jag var bara tvungen att ha ett dokument från den datorn pronto! När det gått 25 minuter ropade jag med min eländigaste röst på IT-gurun som kom fram och tittade på datorn, konstaterade med sin Norrköpingsdialekt att ”hårddisken jobbar ju inte ens, det är bara att starta om” och sen gick det på fem minuter! Suck! Men man vet ju inte, det hade ju kunnat vara så att jag startade om den precis innan den satte igång…typ.

När jag kastat i mig lunchen framför datorn och skulle ge mig på nästa stora projekt stod en kollega utanför dörren och stirrade ut mig. Jag kände på en gång att det var fuffens på gång, vilket det var. Med tre minuters förvarning fick jag hoppa in i en rekryteringsintervju och fokusera tankarna på något helt annat än det jag höll på med.

Väl tillbaka vid mitt skrivbord så åkte dörren igen för alla eventuella nya påhitt och all fokus hamnade på det jag hade framför mig vilket gjorde att jag faktiskt fick ordning på en hel del, av det jag kommer ihåg i alla fall.

När jag gick från jobbet så var jag så uppe i varv att jag inte ens hann tänka på hur skön soffan skulle vara att landa i. Jag åkte direkt hem till Jenny och hann slänga i mig lite mat innan vi åkte till gymmet för att köra monsterpasset på 75 minuter.

Herrejösses vad det var tufft! Det var två mycket svettiga och ledbrutna tjejer som haltade mot bilen när passet äntligen tog slut. Jag hoppas verkligen att det inte ska krävas mer än så här för att jag ska kunna sova ikväll, fungerar inte det så vet jag inte vad det är för fel!

Vad åt ni till lördagsmiddag igår? Var åt ni? Jag och min sena middagsdate tinade fryslådor med köttfärssås och spagetti och åt den tillsammans med lite rödtjut under köksbordet. Varför åt ni den under bordet, undrar ni säkert då, och det gör jag också, men jag har slutat att ifrågasätta. Svaret; ”för att man kan” kommer han ganska långt med och det är dessutom svårargumenterat. Den där lockande fasaden rymmer en del konstigheter inom sig som jag tror att jag aldrig kommer att förstå mig på.

Jag har också plats för en del saker inom mig, som till exempel massor av känslor som ibland hamnar i oreda och åsikter som inte stämmer överens med andra. Igår så var det extremt stökigt på loftet, vilket hunken fick uppleva som tack för att han kommit hem till mig lite senare än vad jag hoppats. Som tur var så hade jag fått honom okörbar med hjälp av vinet så att han inte kunde fly, vilket jag var tacksam för när tankarna väl föll på plats igen. Ni anar inte hur spännande min mentala vardag kan vara ibland!

Vissa dagar ägnar jag alldeles för mycket tid åt att fundera på hur jag vill att mitt liv ska vara. Jag tror det krävs en extremt mycket högre/lägre intelligens för att kunna leva det här krångliga livet på ett hyfsat normalt sätt. Borde det inte vara skitlätt att bara göra saker som är roligt och får en att må bra? Bara att kommunicera med människor kan ibland upplevas som ett högskoleprov.

Så, hur löser man såna här problem? Jo, man shoppar! Att jag sedan råkade springa på reavaror vilket gjorde att jag kunde köpa märkesjeans till 70% rabatt var bara en bonus. Efter ett bakpysselinköp på Ica Maxi bland enormt många skrikande barn och stressade föräldrar så var jag fullkomligt redo att ge mig på ett eftermiddagsbak. Jag frossade mentalt bland olika frostingidéer och blev mycket nöjd när alla små sötnosar var klara och dekorerade. Då var även de flesta av klurerierna i huvudet bortbakade. Mitt största problem är just nu att jag behöver en större frys eller fler fikagäster!

Den här veckan kom den – sömnen! Den kom i skepnaden av en sjukt snygg man som svepte med mig in i en riktigt djup och ostörd sömn! Trots att sömntimmarna blivit färre under veckan så känner jag mig ändå betydligt piggare än förra veckan. Det har varit en mycket bra vecka! Nu känner jag mig stark!

Kvällen igår ägnade jag halvdöd åt att vila ögonen på Karlsson på taket som lekte med sin fallskärm på vardagsrumsgolvet. Det var precis lagom mycket aktivitet för mig efter en 80-mils körning.

Att det redan är fredag idag förstår jag inte. Det kändes som att måndagen var igår. Om tiden rusar fram på det här sättet så kommer våren snabbare än jag väntat mig. Visserligen så yr det snö utanför fönstret just nu men med tanke på att mina enorma snöhögar utanför huset håller på att minska dramatiskt i storlek så tror jag ändå vi går åt rätt håll. Jag ser fram emot våren, den får komma när som helst faktiskt!

Hade jag tänkt på att jag skulle tillbringa åtta timmar i bil idag så hade jag kanske tänkt en gång extra innan jag satte mig på spinningcykeln igår, mina skinkor var sådär lagom ömma efter cykelsadeln!

Meningen var förstås inte heller att jag skulle komma hem från resan ikväll men för att todo-listan på kontoret inte ska bli övermäktig så kändes det som bästa lösningen. Så, i morse satte jag mig i bilen och brände iväg till Trollhättan. GPS´en stressade mig en aning när den visade mig en ankomsttid på en timme senare än vad jag beräknat, men det problemet var lättlöst, och jag kom fram i tid.

Efter att jag fått i mig en god lunch och hållt min presentation på regionsmötet så gav jag mig av hemåt igen. Om den här dagen hade varit som den var igår så hade jag kunnat ägna åtta timmar åt telefonsupport, som jag gjorde igår, men av någon märklig anledning så var telefonen extremt tyst idag under både dit- och hemresan. Man blir ju förundrad ibland!

Idag var det en sån dag då min kollega ringde mig efter jobbet och frågade hur det var! Anledningen till att han behövde ringa och fråga det trots att jag delar rum med honom var att min telefon satt fast i mitt öra idag.

Dagens började himlans bra! Jag låg och vred på mig en extra stund och stressade inte överhuvudtaget! Men, i samma ögonblick som jag steg in i bilen så hände det!

Bara på vägen till jobbet så ringde det tre personer medans jag redan satt och pratade med den fjärde (eller första?!) och så fortsatte det hela dagen. Det är omöjligt att ens förstå varför så många människor bestämmer sig för att prata med mig på en och samma dag! Jag tror inte jag haft ett samtal idag utan att jag haft väntande samtal samtidigt, stressigt värre, men oj vad jag har fått saker gjorda!

När jag sedan hamnade i soffan hemma hos Jenny efter att blivit  serverad makaroner och köttbullar så trodde jag inte att jag skulle orka röra mig därifrån men tji fick jag!

Årets första spinningpass genomled vi i 45 minuter innan jag äntligen fick åka hem men då var jag förstås extremt nöjd med dagens insats!

En morgon som detta när jag hör två nyhetssändningar på radion på väg till jobbet så vet jag att det har tagit för lång tid! Jag ska bara hinna lyssna på en nyhetssändning! Två dagar i rad nu så har det varit krypköer på motorvägen på väg till jobbet. Jag är helt övertygad om att allt skulle flyta så smidigt om folk bara höll hastigheten, alltså inte långsammare, och slutade att krocka med varandra.

Det skulle även vara smidigt för mig om alla blocketsurfare kunde sluta ta upp min tid innan de verkligen bestämt sig för att köpa mina saker. Jag har köksstolar och fåtöljer ute på annons och jag tror jag har haft minst sju människor under en vecka som mailat att dom vill komma och handla, men av någon outgrundlig anledning så är möblerna fortfarande kvar och då står dom ändå ute för skitpengar. Går folk igång på att låtsashandla? För mig är det definitivt inte värt engagemanget. Jag förpassar mina köksstolar till södra sidan av stan, gratis!