Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I natt gäckade John Blund mig!
Först vaggade han mig till sömns i respektabel tid för att ett par timmar senare skoningslöst hoppa på mitt huvud! När klockan ringde sex så kravlade jag mig ur sängen för att i desperat jakt nå fram till knarket i medicinskåpet.

Efter lunch så var jag människa igen och fick både städat och tvättat bort alla spår av min semester, så nu är det som att jag aldrig haft någon. Får man ny då? Ja, om man inte kommer ihåg den så borde det utlösa nya semesterdagar. Ska nog prata med min chef om det.

Till kvällen drog jag på visning. Jag råkade surfa på ett radhus som verkligen såg ut att vara mitt! Det var dessvärre inte det, utan det var en hel folksamling som trodde att huset var deras och det kunde de i och för sig gott få tro för det var alldeles för nära inpå grannar och gemenskap, sånt som jag försöker undvika. Jag har definitivt en folkskygg sida i mig som gärna tittar fram i såna här sammanhang där jag måste trängas ihop med massa annat löst folk.
Nej, jakten på min stuga fortsätter. Skulle jag vara villig att flytta till Norrtälje så skulle jag inte ha samma problem, men vad ska jag göra i Norrtälje?

Nu är det rea på mig! Skitbilligt faktiskt! Nästan oanvänd, lite omodern och ganska kantstött!

Jag vill inte ha mig! Jag vill inte se mig! Jag vill inte höra mig!

Åh! Dessa eländiga humörssvängningarna gör mig vansinnig! Det handlar inte längre om bra och dåliga dagar utan nu är det bra eller dåliga minuter!

Hur kan man sitta och ha det trevligt och mysigt i ena sekunden för att i nästa ögonblick handlöst kastas ner i avgrunden? Det är som att jag avverkar hela årets humör på en timme, om och om igen! Måndag hela veckan!

Jag har haft det skitmysigt idag (till och från då, uppenbarligen). Det blev många lite längre dopp idag just för att det var så skönt och svalkande. På eftermiddagen kom dock den väntade paniken och avresan mot Stockholm var ett faktum.

Efter att jag och syster kastat oss in i duschen (varsin naturligtvis) så gled vi vrålhungriga in mot stan i jakt på mat och hamnade på Mamas & Tapas. Inte helt oväntat så glömdes min beställning bort, det känns som att jag kan den historien redan…så varför upprepas den hela tiden? Så, utan min fisk & skaldjurssoppa satt jag och tittade avundsjukt på min syster som sippade Sangria i världsklass och ångrade mig lite att jag tagit bilen. Men å andra sidan så känns det inte som att mina drömmar behöver mer bränsle ändå, de är krångliga som de är och upptar hela min kraft nattetid! Undra vad jag får för uppenbarelser i natt tro?!

Tredje gången jag vaknade var klockan på rätt sida om dygnet, dvs sex,men att gå upp en söndag strax efter klockan sex när man dessutom bara sovit ett par timmar kändes lite överkurs så jag tvingade mig att sova ända till nio innan jag långsamt segade mig ur sängen. Jag skulle behöva en vecka med regn och åska som jag kan tillbringa i sängen med att sova, sova….vakna för att kunna somna om igen.

Efter ett par dagars slöande i solen så kände jag att det var dags att rasta hojen! Det går faktiskt att kombinera sol/bad och hojåkande! Jag förstår inte varför jag inte gjort det innan, det kan förstås vara att det varit för kallt i vattnet men idag var det kanon. Efter en stunds körning åkte vi ner till båten i Rålambshov och mötte upp syster som satt och glassade i solen. Det tog inte lång tid efter att skinnstället åkt av innan jag låg i vattnet! Det är så härligt att bada dagar som de här! Varför har jag inte badat mer i år?

Kvällen som egentligen skulle ha ägnats åt kvällskörning gick åt till grillning med härliga vänner istället, ibland är det bra att dyka upp spontant vid rätt tillfälle (middagstid).

Stämmer det att jag verkligen ska jobba imorgon? Vad ska den här stackars utbrända hjärnan kunna uppbåda för mirakel på kontoret? Den som lever få se, det ska bli intressant!

Okej, nu börjar rastlöstheten dra i mig. Jag har försökt ignorera den i flera dagar och det har gått bra till och från när jag försökt tänka på något annat, men problemet är nog just att tankarna får flöda fritt här och det kan ju bara sluta på ett sätt – jag tippar på att jag är hemma innan middag imorgon (och har ångest över att jag åkte hem redan innan sängdags).

Den här dagen har varit precis som de tidigare, tokvarm och vindstilla. Efter lunch så flämtade vi allihop i den stekheta solen som brände oss utan nåd och beslöt oss för att ta en längre båttur. Det var härligt att komma ut på havet, cirkulera bland alla småöar och känna den svala vinden mot solstekt hy.
Efter ett litet stopp på en liten, liten kal ö där vi låg direkt på den solvarma klippan och njöt så bar det av hemåt igen.

Båtar är roliga, jag önskar jag hade en sån i Stockholm. Tänk att bara vakna upp en fin lördag eller söndag eller varför inte en varm dag efter jobbet och bara åka ut mitt i Mälaren och hoppa i plurret, det vore något det!

I solnedgången provade vi årets första kräftor! Jag åt så många att jag hade utrotat en mindre sjö om de nu hade varit svenska kräftor. Nu var det väl bara en droppe i det kinesiska havet…eller var det turkiska kräftor tro? Ska man hålla reda på sånt?
Ja det var gott i alla fall!

Vilken film!
Kroppen är alldeles full av känslor efter att ha sett filmen. Efter bara 10 minuter så var jag redo att slänga ut tv´n genom fönstret. Jag hade inte läst baksidan av fodralet vilket gjorde mig helt oförberedd på den tråkiga händelsen som skedde precis när allt verkade vara så himla bra. Lyckligtvis så fick tv´n stå kvar på sin plats och efterhand så kom syftet med det sorgliga fram. Filmen var alldeles jättefin och jag känner mig lite stärkt av den till och med.

Dagen har varit sådär extremt varm och krävt flera dopp samt en eftermiddagslur för att överhuvudtaget klara av att existera.
Morgonen bjöd på en extra överraskning. När jag satt på bryggan och läste en ny nagelbitande bok så tyckte jag att det var något som rörde sig i ögonvrån. Eftersom jag inte förväntar mig att se något annat än myror och kanske en och en annan fågel på bryggan så blev jag helt paff när jag såg en mink komma gåendes mot mig. Av ren häpnad undslapp jag mig ett ”uff” vilket gjorde att minken stannade till och tittade upp på mig innan den sen traskade vidare och genade framför mina fötter. Varje dag ser man något nytt minsann!

Någon av de gångerna jag vaknade i morse så låg jag och irriterade mig på en kråka (alternativt en skata) som satt utanför mitt fönster och kraxade. Det finns inga kråkor på den här ön, han måste ha villat bort sig helt i sin jakt mot stan där soptunnorna med skräp finns! Jag anser att skrattmåsarna bör göra sitt jobb och börja pissa revir! De är i alla fall inte lika morgonpigga som kråkorna.

Jag låg och funderade på om jag skulle gå ut och kasta kottar på den men sen gled tanken över till hagelbössan som står i boden. Jag kan inte varit helt nyvaken för jag kommer ihåg mitt logiska tänkande huruvida kråkan faktiskt skulle dö av skottet (självklart skulle jag träffa) eller inte och vad jag i sånt fall skulle göra med en halvdöd kråka.
Mitt i mitt djupa resonemang så måste kråkan ha dragit eller så överröstade mina tankar mig för jag somnade tydligen om igen.

Dagen blev underbart skön. Jag började med att måla fjärde väggen på stugan och hela min altan förutom platsen där dörrmattan ligger, inte för att jag inte orkade flytta den men jag måste ju komma in i stugan på något sätt. Men just nu ser det lite lustigt ut faktiskt, men jag är glad så länge jag inte målar in mig i ett hörn.

Efter att jag ägnat mig åt det hårda arbetet så belönade jag mig med en läskig bok på bryggan som avlöstes av uppfriskande dopp om vartannat. Härligt!

Sextiotusen kvadratmeter har jag helt och hållet för mig själv och det känns alldeles underbart, just nu!
I förmiddags så frågade jag mig själv hur jag självvalt kunde välja att vara i Stockholm på min lediga tid. Det krävdes inte lång betänketid för mig innan samma ouppackade väska som precis lämnat ön åkte in i bilen igen och fick åka snabbfil till ön.

Visst var det så att det gjorde lite ont i kroppen när jag mötte massor av motorcyklister men det får jag ta igen en annan dag.

Istället för att åka direkt till ön från hamnen så tog jag en sväng runt öarna runt omkring och toknjöt av frihetskänslan som grabbade tag i mig.

På eftermiddagen så fick jag ett sånt plötsligt infall på att jag skulle bada så jag orkade inte ens gå de 30 metrarna till stugan för att hämta min bikini. På bryggan slet jag av allt och hoppade (dvs gick ner för stegen) i det 18-gradiga vattnet. Antingen var jag väldigt törstig eller varm inombords för doppet var alldeles underbart och jag låg i till och med i flera minuter.

I en timme satt jag sen på bryggan som gud skapat mig och bara njöt av solen, värmen och tystnaden. Vilket paradis det är här!

Ögonen fastnade på något som såg ut som en minikänguru som satt på klippan vid vattnet, den var sådär liten som flodhästen i reklamen på tv och den hade vita öron. Jag förstår förstås att det inte var en känguru eftersom de inte gillar att bada…vad jag vet, men den var fin. Min starka migränmedicin jag tog i morse visar verkligen resultat! Bra skit!

Vissa mornar så avskyr jag att vakna ensam! I morse var det en sån morgon. Vädret var grått och det blåste in kalla vindar genom myggfönstret och jag hade inte alls någon lust att gå upp. Jag låg kvar i flera timmar och dåsade till och från tills naturens krafter satte in och jag var tvungen att gå upp. All ork och energi som jag hade igår försvann tydligen under natten på något konstigt sätt, kanske ska man stänga fönstret på natten för att förhindra krafterna att smita ut.

Runt lunch så tittade jag åt färgburkarna och bytte om till målarbyxor för att i nästa sekund ta av mig dom igen och packa ihop mina pinaler. En timme senare var jag på väg hemåt i söndagstrafiken. Jag har sagt det förut….men Söderköping är verkligen helt värdelöst att ta sig igenom på söndagar! Halvvägs hem så ångrade jag mig redan att jag lämnat ön! Ibland är det verkligen helt värdelöst att vara så jävla velig som jag är.

Istället för att åka hem så åkte jag till Camilla och Jenny som fikat sig igenom hela dagen och skickat uppmuntrande sms till mig på vägen hem. Vi drog iväg och handlade mat och proppade oss fulla med grillat och hallonpaj och kom fram till att vi nästa gång skulle skippa middagen helt och bara äta paj och grilla marshmallows!

Så det blev definitivt en trevlig kväll som var helt värd resan hem men sen om jag stannar hemma så länge känns väldigt tveksamt just nu!

Oj vad jag gillar att vakna tjugo över sex på morgonen, kunna vända mig om och somna om igen! Det är en lyx!
I morse så låg jag i sängen ända till halv tio och kände mig riktigt bortskämd!

Vädret var molnigt men varmt så jag passade på att fortsätta min målning av stugan utvändigt och slängde med utemöblerna av bara farten. Runt lunch så fick jag veta att jag skulle få besök av fyra hojkompisar och fick plötsligt bråttom att skapa fika. En rabarberpaj och kladdkaka lyckades jag mixtra ihop alldeles lagom till gänget sladdade in i hamnen.

Det blev ett snabbt besök men åh så trevligt! Jag är ju galet förtjust i att vara här på ön men lite sällskapssjuk blir jag i mellanåt. Med nyvunnen energi av rabarberpajen (nej, jag orkade inte smaka båda) så åkte målarbyxorna på så fort de lämnat mig och jag fick målat två halvväggar till, dvs så långt upp som jag når utan stege.

Nu ska jag ut och sätta mig på klipporna och se på solnedgången och föra en intelligent konversation med mig själv och jag!