I bilen på väg hem från Ica Maxi en söndagkväll. Felix är dödstrött efter en sen natt och en aktiv dag. Övertröttheten tar ut sig på Ica där han surfar fram på sidan av vagnen. Vägrar att sitta i barnsitsen på vagnen. Alla kunder får väja för vår framfart men Felix kunde inte bry sig mindre, varken om de andra kunderna eller våra uppmaningar, tillrättavisningar och bannor. Han surfar fram längs längorna av varor, släpandes med ena handen längs det skitiga golvet,  en hand som är redo att greppa alla godsaker vi går förbi.

En kund kommer fram till oss med Tuvas tappade strumpa, igen. Hon skulle sova var planen. ”-Vi åker och handlar nu så får Tuva komma till ro i barnstolen och sova”. Jo tjena, hon vaknar i samma ögonblick som vi kommer in på Ica. 

Just idag så har jag drömt om prinsesstårta eller en smaskig bakelse. I disken för desserter så finns det två prinsesstårtor för 12 personer och chokladbollar, biskvier osv men inga bakelser. Det kanske var en sån dag idag då fler än jag vaknat med suget.

Vi ska handla middag till morgondagen då vi får besök. Vi bestämmer oss för att skippa den traditonella fisksoppan och grilla kött istället med potatisklyftor och bea. Framme vid köttdisken så har de färdiggjorda högrevshamburgare och vi bestämmer oss för dem istället. Lagom vid kaffehyllan säger jag till Kenny att vi glömt handla bearnaisesås. Han frågar om jag ska ha bea på hamburgarna och jag kommer på, just det, vi ska grilla hamburgare. När vi plockat på oss hushållspapper säger jag att vi inte får glömma potatisklyftorna. Kenny säger inte så mycket längre utan låter mig komma på det själv.

Vid kassan så går Felix och Kenny förbi för att underlätta uppläggningen på varubandet och betalningen. Jag hör Felix ropa på mamma eller pappa, långt bort från andra sidan längan med kassor. Och i nästa ögonblick är han bredvid mig. Vad går han på?

I bilen är han så trött så att ögonen ser ut att ha fått en annan färg. De glittrar i ljusblått, oseende, som att han sover med öppna ögon. Kenny frågar om Felix är en vandrande pinne och Felix repeterar viskande ”vandrande pinne”, utan att reflektera vad han säger eller vad det betyder. Jag fångar hans uppmärksamhet och säger ”Felix, när vi kommer hem så ska vi sova direkt, först borsta tänderna och sen direkt till sängen”. Han tittar på mig, nickar och viskar ”sova”. Yes!!! Idag händer det!! Vi ska gå och lägga oss utan bråk och motstånd!!

Jag lossar Felix från bältet, följer honom in, hjälper honom av med skorna och leder honom in i badrummet. 

NEEEEEEEEEEEEEEJ! JAG VILL INTE!! 

Jag hör Tuva börja skrika från vardagsrummet och tänker VA FAN!! Eller jag kanske säger det högt till och med?! 

Då dyker hjälten upp. Han som inte har något tålamod med mig när vi är osams har en överraskande stor säck med tålamod för Felix när jag brinner av. -Gå du, jag tar över.

Jag försöker alltså göra Tuva nöjd istället, det går också åt skogen. Mitt finger i hennes mun är inte ett dugg tröstande, napp är bara att glömma. Hon blir ännu argare när jag lägger henne vid tutten, det är ju inte det hon vill ha! Jag går med henne på armen, skakandes och guppandes, försöker hitta en rytm som fungerar men nej, idag duger inte jag. Kenny dyker upp igen, tar över bärandet och jag blir så glad över att han finns där. 

Hon slutar dock inte att skrika så jag går och lägger mig, klockan är bara strax före nio men tiden uppe blir inte värt något i skrikandet. Ikväll är hon extra arg och jag får prata ner henne i varv, sjunga både ”lilla- och stora snigel akta dig” i tjugo minuter innan hon tycker att det är okej att ta tutte och somna, men hon gör det till slut.

Cirkusen stänger för ikväll men öppnar imorgon igen.